Norra Älvsborgs Ryttarklubb är en ideell förening som startades i mars 1962 på Kobergs Godsförvaltning. Därav slottet i NÄRKs logo. Vid bildandet hette föreningen Norra Älvsborgs Ryttarförening, Koberg. Föreningens förste ordförande var Friherre Niclas Silferschöld. När föreningen flyttade sin verksamhet till Gärdhem i början av 70-talet ändrades namnet till Norra Älvsborgs Ryttarklubb. 

Vi har fått ta del av en ”En undersökning om hur och varför en ridklubb startades och dess utveckling under dess verksamhetstid” författad av Anna Selstam och här nedan följer lite kuriosa ur denna text allt i versal stil:

På försättsbladet kan läsaren se ridklubben N.Ä.R.K.s logotype, där är en häst och en ryttare framträder tydligt. Men vad är det man ser i bakgrunden? Ett slott? Och varför har ryttaren hatt

En Ryttarförening bildas. 

Exakt hur eller när idén att bilda ryttarföreningen uppkom går inte att fastställa, men under samtal med olika oberoende personer är det i denna militära miljö en liten kärngrupp duktiga ryttare förenats. Någon bodde i Grästorp, en annan i Vårgårda, en tredje i Trollhättan.  Dessa individer hade ett gemensamt genuint och gediget hästintresse. Enligt stadgarna utgör klubben Norra. Älvsborgs. Ryttarförening. Koberg(N.Ä.R.K.) en lokalavdelning under Ridsport Förbundet(R.F) vars främsta syfte är att sammansluta ridsportsintresserade och främja ridning som folksport.

Idag sprids ridkonsten på arenor, ridskolor och media runt om i landet men i början av 1900- talet var det oftast genom de militära de olika ryttarna knöt kontaktnät med varandra. Armén var viktig, dels för att den förenade hästkarlarna, men även för att den gjorde hästen tillgänglig för fler människor(män) som annars aldrig haft ekonomiska möjligheter att införskaffa egen häst av bra ridkvalitet. 

För att försöka få en uppfattning om varför och hur det gick till när den ridklubb jag valt att granska startade har jag intervjuat tre personer som var med under startåret 1962

I mina sökningar efter dokument från startåren kom ideligen en mans namn på tal, Karl-Gösta Lindqvist. – ”Fråga honom han minns nog”, – ”Han var ju med från början”. Först var tanken att han var en lämplig kandidat till att besvara mitt frågebatteri rörande nedslagsåret 1962 men när vi kom i kontakt föll det sig naturligt att samtala om gemensamma ridminnen och klubbens start. Ytterligare två personers namn dök upp under de många telefonsamtal och möten jag haft med äldre klubbmedlemmar, Roy Olsson och Tullie Alin och även dessa intervjuades. Nedan en sammanslagen berättelse av de tre nyckelpersonerna ur ridklubbens vagga. 

En hästhandlare startade på Wassbotten, Uddevalla ett försök till en ridskola. Av olika anledningar fick denne man inte idén och verkligheten att gå ihop och projektet lades rätt snart ned. Men intresset var väckt och två personer bestämde sig för att forska vidare i denna nya form av gemenskap runt hästen och vidareutvecklingen av ridkonsten. 

Dessa var friherren på Kobergs Slott och en ingenjör, av vilka jag intervjuat den senare. Baronen stod för platsen, Kobergs slott med stallar, ridvägar, hagar och manege. Ingenjören tillika militären stod för de sociala kontakter som var nödvändigt för att samla ryttarna och även kunskaper i form av instruktörsdelen samt annan gedigen hästkunskap. 

Dessa herrar kontaktade hästhandlaren från Uddevalla och började undersöka möjligheterna att starta en ridklubb på Kobergs slott. Ett intressemöte anordnades och annonserades ut i den lokala dagspressen29. Intresset var stort, (de personer jag talat med 30vill minnas att det var ett 50 –tal personer). En tillfällig styrelse valdes som till stora delar senare blev föreningens permanenta styrelse. Ordförande blev friherren av Koberg. Och enligt de båda intervjuades utsago valdes en kvinna som klubbmästare

Klubben var ett faktum och ridskoleverksamheten bedrevs med hjälp av inlånade hästar från Uddevalla. Efter ett tag visade det sig att hästmaterialet som Uddevallamannen erbjöd inte var av den art sammanslutningen sökte. De började istället låna in hästar från Halland, Gåsevaldsholm och från privata hästägare i kringliggande trakter.

Tidningsartiklar från Tidningen Trollhättan. 

Efterforskningar i den lokala dagstidningen TT har givit resultat. Enligt denna källa har klubben 170 medlemmar vid ett Luciafirande dec 1962. Den nystartade klubben beskrivs här som aktiv och anger även mars 1962 som det år och månad klubben startade. Lucian vid detta firande har samma efternamn som den tidigare omnämnde mannen från Uddevalla som försåg klubben med lektionshästar under startåret. Detta bekräftar sanningshalten i det som framkommit under intervju med en av startmännen. 

Här styrks även den berättelse om klubben som social förening där festligheter och sammankomster av varierande slag flitigt förekom och hur viktig rollen som klubbmästare måste ha varit. Idag åsyftar ofta klubbmästare på en i föreningen aktiv person som det året vunnit klubbmästerskap i någon av ridsportens vanligast förekommande grenar hoppning eller dressyr. Men 1962 och ett par år framöver var klubbmästaren den som ordnade fester och sammankomster av olika slag samt tävlingsverksamhet. Det kunde vara Luciafirande, gåsmiddagar, Hubertusjakter eller den så prestigefyllda Stopet-omgången (ett slags klubbmästerskap i ovannämnda grenar) 

Klubben flyttar till Skattegården, Gärdhem (1974, reds anmärkning) 

Dokumentationen kring detta år är mycket knapphändig och består till övervägande del av intervjumaterial samt oerhört många telefonsamtal för att ringa in personerna i styrelsen.  Föreningen hade växt ifrån det åttakantiga ridhuset på slottet och flyttat närmare Trollhättan och verksamheten var nu förlagd till Skattegården, Gärdhem.

Verksamheten hade förändrats och drevs inte längre på ideell basis. Tidigare hade föreningen endast stora hästar men nu kom ponnyn till klubben. Hästar och ponnyerna tillhörde klubben även om en del djur fortfarande lånades in ibland. Stallplatserna hyrdes och instruktörerna var avlönade. En ridavgift tog upp av deltagarna vid lektionsverksamheten. Tävlingar anordnades mestadels för att ge klirr i föreningens kassa men årets största tävling var fortfarande ”Stopet”. Med Klubbmästare avsågs numera vinnaren av ovan nämnda tävling och en festkommitté tillsatt vid årsmötet hade hand om de sociala sammankomsterna, som inte längre var lika omfattande. De gamla gardet fanns till stora delar kvar och föreningen hade nästan delats i två läger där ena halvan bestod av ursprungseldsjälarna och dess ättlingar och den andra av ridintresserade tonårsflickor. Styrelseuppdragen var fortfarande ärofyllda uppdrag och de som satt i den gjorde det för att de ville vara med och påverka klubbens verksamhet. Stadgarna och styrelsens storlek var intakt till storlek gentemot -62 med tillägg för nya grenar som ovannämnda fest- samt ungdomsavdelning och en tävlingsavdelning. Styrelsens arbete var ideellt. 

1982  20-årsjubileum 

En film (super 8) har spelats in under klubbens 20 års jubileum som firades under pompa och ståt på en äng centraralt beläget i Trollhättan mellan stadsdelarna Skoftebyn/ Sylte. Det reds kadrilj, klubbmästerskap i dressyr och banhoppning, parallellhoppning samt rasuppvisning för hand av lokala och rikskända medlemmar. En kortege red genom statsdelarna med klubbens fana i spetsen. Prisrosetterna som delades ut var dagen till ära specialbeställda i klubbens färger blått och vitt med texten N.Ä.R.K. 20 år under den gulbelagda silhuetten av Kobergs slott. Ängen där jubileet firades finns idag inte kvar utan där finner man numer en friskola. Filmen saknar ljud men många av de aktiva är barn och vänner till eldsjälarna som startade klubben 1962. Deras roll verkar främst vara av funktionärskaraktär under jubileet.  

Reds. text

1983 skrev Mariana Fransén till kommunen och frågade om det fanns möjlighet att starta en ridklubb på Stommens Gård. Svaret kom att det nog skulle kunna gå att lösa, men att man gärna fick ta kontakt med Norra Älvsborgs RK som just då var en vilande förening utan anläggning. Efter ett antal möten och beslut flyttade så Norra Älvsborgs Ryttarklubb in på Stommens Gård i juni och ridskolan invigdes med stor pompa och ståt den 3:e september. 

Inledningsvis hade föreningen tillgång till stora stallet samt ladan med måtten 10,5 x 30 meter. Här bedrevs lektioner med cirka 140 elever i veckan redan från starten. Detta hade möjliggjorts genom en intensiv marknadsföring genom besök på ett antal skolor, det var bl a Mariana Fransén och Py Gunnarsdotter som var ute och pratade i klassrummen om den stundande ridskolan på Stommens Gård. 

Redan året därpå påbörjades uppvaktning av kommunen för byggande av ett ordentligt ridhus. Löften om detta gavs, under förutsättning att man fortfarande bedrev ridskola fem år senare. Sagt och gjort, löftet infriades, och vid lucia 1989 red man för första gången i det nya ridhuset, med måtten 21 * 63 m. Vilken lycka!  

I samband med ridhusbygget iordningsställdes även en cafeteria med ca 40 platser, detta gjordes i föreningens egen regi, med god hjälp av välvilliga sponsorer.  

Ytterligare några år senare hade ridskolan som mest 283 elever i veckan, vilket var en toppnotering, oftast låg man runt 240 elever. Man hade sex anställda, varav tre ridlärare och tre hästskötare.  Det anordnades en hel del tävlingar, såväl i hoppning som i dressyr.  

Så småningom fick föreningen även ta över det gamla ”Kalvstallet” på Stommens Gård och man kunde utöka antalet hästplatser med 10 boxar, en viktigt tillskott till föreningens ekonomi, då man kunde inhysa medlemsuppstallade hästar här. 

2002 (text från Anna Selstam igen) utdrag…

Av verksamhetsberättelsen framgår att hästmaterialet återigen mestadels består av inlånat material. Klubben har visserligen under året köpt in nya hästar men tenderar att försöka gör sig av med eget hästmaterial till förmån för inlånat hästmaterial. Under de längre skolloven har föreningen hyrt ut lektionshästarna samt ordnat ”prova på” ridning under de kortare skolloven. Sociala arrangemang har klubben arrangerat vid några tillfällen i form av höstmöte, Luciafirande, höstfest, 40- årsjubileumsfest samt en clinic med Jens Fredricsson. Tävlingssektionen redovisar att de under året arrangerat flera mindre tävlingar i disciplinerna hoppning samt dressyr till övervägande del dressyr. Klubben har under året även deltagit i allsvenskan med ponnyhopplag i div. 3 och 2 samt ett dressyrlag i div. 1. 

Under verksamhetsåret 2002 har klubben intensivt arbetat för att få sponsorer till en ny hinderpark och lyckats få två sponsorer, vardera har de sponsrat med 3 000kr. Överskottet från årets tävlingar har sektionen valt att till viss del lägga på inköp av fler hinder med leverans 2003. Ungdomssektionen har under året arrangerat några få mindre klubbtävlingar. Övriga aktiviteter sektionen arrangerat är övernattningar i samband med ”prova på” ridning, spöknatt under jullovet, ponnyridning samt Lucia firande. Lektionsverksamhet har under året bedrivits 6 dagar/v. Onsdagar har verksamheten vigts åt den närliggande skolan med teori samt lektionsridning under instruktör samt ett par friluftsdagar arrangerats.

Målet för ridskolan är att nå de olika ryttarmärkerna Svenska Ridsportföreningen satt upp. Föreningen har under året haft en rad timanställd personal samt 5st. heltidsanställda, 1st ridskolechef, 2st vaktmästare, 1st café personal samt en 1 administratör. Det framgår av verksamheten att det inte längre går att driva verksamheten på ideell basis. Skötsel och vård sköts av avlönad stallpersonal.

Under året har stallarna renoverat samt ny gödselplatta anlagts. Syftet med föreningen är enligt verksamhetsplanen 2002 att ge medlemmarna möjlighet att, till en rimlig kostnad bedriva fritidsaktivitet i form av hästsport. Föreningens delmål under verksamhetsåret är att bedriva verksamhet i så stor utsträckning det är ekonomiskt möjligt så att alla medlemmar ska beredas möjlighet att delta i klubbens aktiviteter. Huvudmålet 2002 är att sanera föreningens ekonomi och på sikt bli skuldfria

Diskussion – Anna Selstams arbete ang klubben från 1962-2002

Efter att ha granskat resultaten från startåret 1962 kan jag konstatera att klubben startades för att förena och förmedla ridkunskap i ideellt syfte. Ridhästarna ägdes till en början inte av klubben utan bestod av inlånade ridhästar, inga ponnyer förekom. Förutom att bedriva och lära ut ridkonsten verkar det som att klubbens främsta intresse var en social sammanslutning, medlemmarna bestod av ganska jämnåriga par där båda var ryttare även om de befann sig på olika kunskapsnivåer rent ridmässigt. Detta resulterade i den jämna könsfördelningen (50/50) bland både styrelse och medlemmar. Av de personer jag samtalat med verkar alla ha övergripande positiva minnen från startåren. Visst erkände någon att det ibland var slitsamt och kallt men en genuin, varm vänskap verkar ha varit den gemensamma röda tråden i föreningen samt en återspegling av rådande tidsanda, de flesta styrelsemedlemmar var högutbildade samt yrkesverksamma inom det område de tillsattes i styrelsen t.ex. kamreren – kassör.

Festerna och sammankomsterna många samt traditionsbundna och återkommande från år till år och uppslutningen given. Styrelseuppdragen var ett oerhört ärofyllt uppdrag och personerna som valdes till posterna hade stor yrkes- och föreningserfarenhet. Kvinnor satt i styrelsen men det verkar vara oklart på vilka poster. Dock framkommer av dokument att de tyngsta styrelseposterna innehavdes av män.  Det jag kan konstatera är att det med all sannolikhet fanns minst två kvinnor i klubbens första styrelse, bägge med stor hästerfarenhet samt ridburna.

Föreningen hade vid startåren god ekonomi och de flesta medlemmar innehade enligt vad som kommit fram under intervjuer gedigen hästerfarenhet samt ridkunskap och bidrog på ett eller annat sätt på ideell basis till föreningens väl och ve. I stadgarna från 1962 framkommer begreppen stödmedlem, ständig medlem samt hedersmedlem vilket tilldelades medlem som på ett eller annat sätt gagnat klubben ”synnerligen förtjänstfull”  Dagens benämning på denna typ av föreningsmänniska skulle troligen vara eldsjäl och föreningen verkar ha varit ovanligt rik på denna vara. Stödmedlem och ständig medlem erlade en större summa pengar vid ett tillfälle och kunde även delta i styrelsens förhandlingar men inte vid beslutsfattande, de var således utan rösträtt.

20 år senare har en del stora förändringar skett så som flytt till större lokaler, nyupptagen ridskoleverksamhet, avlönade instruktörer, övervägande eget hästmateriel, ponnyer, en ungdomssektion, ungdomsverksamhet ett mer vinstinriktat syfte samt utökad tävlingsverksamhet både på klubb, lokal och regional nivå. Klubben delas i två läger de nya och de gamla.

De nya medlemmarna ansluter sig till klubben på grund av barn som börjar rida i ridskoleverksamheten och är mycket aktiva under den tid barnen rider (de rider oftast inte själva) men tenderar att helt försvinna ur klubben om barnen slutar rida. Det ”gamla gardet” står för ett bevarande av de sociala traditionerna samt berikar klubben med dess omfattande kontaktnät inom hästsporten. Vissa saker hade dock bevarats i klubbens ursprungsanda så som styrelseuppdraget som fortfarande ansågs som ett mycket ärofullt uppdrag, samt traditionsbundna fester så som gåsmiddagen etc.. Ekonomin var god och traditionen med högutbildade yrkesverksamma föreningsmänniskor behölls t.ex. var fortfarande kassören kamrer. Ingen åtgärd för att påverka könsfördelningen bland medlemmar eller styrelse gjordes då det inte fanns något behov av det. Könsfördelningen i styrelsen verkar ha varit 50/50 och bland medlemmarna en svag majoritet på kvinno/flickfronten 

40 år efter starten står klubben på ruinens brant och fogden bankar ständigt på dörren, ekonomin är urusel för att inte säga katastrofal. Traditionerna har runnit ut i sanden och någon gås till middag är det inte ens tal om. Klubbens nya medlemmar har aldrig hört talas om ärtsoppa med varm Punsch och Hästens skål efter Hubertusjakten. Vilken jakt- och ärtsoppa? Punsch ska väl vara kall?  Likt traditionerna verkar även äran i att sitta med i föreningens styrelse vara borta. Medlemmarna verkar nästan se uppdraget som ett nödvändigt ont, ingen vill sitta med i styrelsen och alla skyller på den om något går fel. Klubben som tidigare haft en balans mellan könen består nu till 95% av kvinnor/flickor.

När Sten Melander avgick från ordförandeposten vid årsmötet 2003 bestod den kvarvarande styrelsen endast av kvinnor. Ett försök med att starta en herr/pappagrupp gjordes i syfte att locka till sig mer män till klubben, men vad jag kan se har inget gjorts för att försöka nå mer pojkar, varken från klubbens sida eller från skolans hästinriktningsklass som endast bestod av flickor från åk 6-9. De nyanlända medlemmarna -82 är aktiva så länge barnen rider och i dagens samhälle finns det många sporter barnen vill prova på under terminens gång.

Ridsporten som anses vara en dyr sport får stå tillbaka för dans, handboll m.m. som inte bara är en ekonomisk vinst för föräldrarna utan en tidsvinst utan dess like. Hästar tar tid, av hela familjen och luktar, i mitt tycke gott men i en lägenhet kanske mindre populärt. Så trots att klubben rent procentuellt har ökat i medlemsantal verkar den minskat i aktivitet och omsättningen på medlemmarna mycket hög. Tonåringarna slutar rida vid 14-15 års ålder. Detta år speglar klubbens kanske svåraste period där kampen om att vara eller inte vara var verklig.

Enligt verksamhetsplanen 2002 är föreningens huvudsakliga syfte att till en rimlig kostnad erbjuda medlemmarna möjligheten att utöva sin fritidsaktivitet. Målet för verksamhetsåret är att skuldsanera föreningen. 

Som avslutning måste jag tillägga att trots utvecklingen och bristen på verkligt engagemang från klubbens medlemmar under de svarta åren kring nedslagsåret 2002 lyckades klubben överleva, och styrelsen vände detta år ekonomin från röda siffror till svarta. Kanske har nya eldsjälar växt fram och föreningen firar 50 års jubileum detta år. Klubben många tävlingsryttare jämte lektionsverksamheten och på det hela ser framtiden klart bättre ut.

Stommens Gård omfattar

Stora stallet med 19 boxar, en duschspilta, 2 sadelkammare samt foderrum

Lilla stallet med 10 boxar, 1 sadelkammare, 1 duschspilta och 1 foderrum.

På anläggningen finns dessutom två utomhusbanor som mäter 30×70 meter, samt en stor belyst parkeringsplats. 

Ridhuset invigdes 1990 och har manegemåtten 21×63 meter. Dessutom 120 m2 ekonomiutrymme där följande finns: personalrum med pentry, 2 omklädningsrum med dusch, tvättstuga, toaletter, kontor, domartorn, tävlingssekretariat samt läktare godkänd för 75 personer.